The Gentle Giants tar plats i Norra Station

För Humlegården är samarbetet med formgivare och konstnärer både ett sätt att stötta kreativa utövare och skapa ett mervärde för hyresgästerna i sina fastigheter. Konst och estetik är viktiga beståndsdelar för att skapa en attraktiv, kreativ och inspirerande arbetsmiljö. Här berättar Alexandra Karpilovski själv om sina tankar bakom väggmålningarna ”The Gentle Giants”. 

– När jag började fundera på uttrycket var det färgerna som jag bestämde mig för först. Det glada, mjuka och lustfyllda är något jag känner att platsen saknade. Jag vill göra folk glada med mina verk, ta dem till platser av öppenhet och lust, där sinnet får vila och slappna av. När jag gjorde dessa målningar så lyssnade jag mest på en och samma spellista om och om igen, det blir som att jag skapar en grund för en stämning för mig själv, men också för andra genom att tonsätta stämningen där dessa mjuka, snälla jättar som kommer in från gatan utanför både skyddar och lyser upp Bilpalatset och vägleder dess residenter med en mjuk hand och fot.  

Du arbetar ofta med arketypiska motiv, som människokroppen, naturen, solen och månen. Motiv lika gamla som konsthistorien själv. Tänker du att dina verk är besläktade med antikens konst? 

– Mytologi och motiv som människor kan känna igen och känna igen sig själva i är absolut återkommande i mina verk.  Det djupa i det enkla, där symboler och motiv kan fungera som ingångar till olika känslotillstånd och lager av tillstånd. Solen, månen, palmen, kroppen, blomman och naturen blir alla en karaktär i en större helhet. Historia och samtid bildar en närvaro, för mig är igenkänning väldigt viktigt och jag hoppas att det reflekteras i mina verk och är tydligt för människor som upplever dem. Mitt sätt att arbeta på är väldigt direkt, jag utgår från den innerliga känslan och för mig är stämningen bland det viktigaste att uppnå, ofta gör jag det genom blicken eller avsaknaden av den. 

Du arbetar i flera olika genrer och tekniker. Ser du akten att måla som en sorts performance? 

– Måleri, speciellt i sådan stor skala, blir för mig en performativ akt. Inte som ett uppträdande i sig, utan mer som en historia som målas fram. I detta fall berättar figuren som får liv på väggen genom sina karaktäristiska drag och uttryck något som hänt både före och efter dess avstamp i detta nu, vad de berättar ter sig olika för alla. Precis som i mina performancer utgår jag från en stämning, vad som sedan blir beror på platsen och människorna som finns plats, på mina egna reflektioner i stunden eller det som varit samt vad som händer runt omkring oss i detta nu. Mina performancer är mestadels textbaserade, antingen genom förinspelat material eller improviserat i stunden. Precis så var det också med dessa målningar, men i stället för text var det en bild. Målningarna är både planerade på förhand och bestämda på plats.  

Du är född i Kiev, och arbetar i både Sverige och Italien. Hur har de olika platserna påverkat ditt konstnärskap? 

– Att vara född i Ukraina, uppvuxen i Sverige, ha studerat konst i både Amsterdam och San Francisco och nu bo mellan Stockholm, Bergamo och även Frankfurt am Main är något som jag tror har drivit på mitt behov ännu mer, färgat mitt arbete och fyllt mig med en ständig lust att röra mig utan gränser i sinne och kropp. Samtidigt är mycket av det tack vare och tillsammans med konsten. Att få möjlighet ta del av olika kulturer och vara ny i olika sammanhang, att ha förståelse och öppenhet är en stor del av vad som driver mitt konstnärskap. De olika platserna har alla bidragit med sin egen historia, lager, minnen, känsla, förnuft och bredd, öppnat upp och adderat. Det har varit både svårt och lärorikt att vara ny på platser, men absolut något som jag uppskattar och värdesätter. Att både ha varit tvungen att flytta och valt att flytta, att ha jobbat för att skapa mig själv möjligheten att kunna leva på det här sättet, att jobba mot livet man vill leva har jag nog fått tidigt i livet. Mitt konstnärskap utvecklas av platserna jag befinner mig på, som nu när jag befunnit mig i Bergamo, en lugn stad i norra Italien, nära natur, berg och alper har det inspirerat mig med motiv. Att vara nära kyrkor och religion har också påverkat och inspirerat. Precis som de senaste veckorna i Frankfurt också gjort, som är en storstad i ett litet format. Jag är tacksam över min bakgrund, min historia och hoppas på att mitt konstnärskap vid något tillfälle också kommer att leda mig till havet.  

Du arbetar ju också som illustratör. Ser du konsten och illustrationerna som helt olika verksamheter, eller hänger de ihop? 

– För mig är alla uttryck en del av mitt konstnärskap, vare det rör sig om poesi, performance, måleri eller installation. Tillsammans bildar de för mig en helhet. Variation är en viktig del av det, det ständigt utvecklande och föränderliga. När det kommer till just illustrationer och andra typer av uppdrag så är det snarare ett annat lager av eftertanke. Jag är på ett sätt inte lika fri, men ibland även friare och jag tror att de som ger eller ber mig om uppdrag uppskattar just det hos mig, att känslan som finns i mina verk kommer fram även i illustrativa uppdrag. Självklart utgår jag från varje enskild verksamhet och typ av uppdrag men uttrycket och lusten är otroligt viktig att behålla, vare sig det är ett jobb för Kulturhuset Stadsteatern, Fria Viner eller scenografi till by Malene Birgers modevisning under Köpenhamns modevecka. För mig är detta det bästa, och att då också få skapa utställningar som är världar att stiga in i, som jag gjorde för lite över ett år sedan hos Misschiefs när de var på Linnégatan. Samarbetet tillsammans med Paola Bjäringer och Misschiefs har varit en fantastisk trygghet, att kunna poppa in och ut och bli välkomnad och omhändertagen har varit väldigt viktigt för mig både som person och konstnär.  

Hur har det varit att samarbeta med Humlegården? 

– Genom Humlegården har jag nu äntligen fått göra min första permanenta konstnärliga utsmyckning. Att det är i en byggnad som Bilpalatset är ännu roligare. Det var Paola Bjäringer som frågade mig om jag på uppdrag av Humlegården ville skapa muraler i båda entréerna, både på Norra Stationsgatan och Sankt Eriksgatan. Jag har fått konstnärlig frihet och förtroende, något som har varit otroligt viktigt. Jag tycker att resultatet av alla dessa komponenter har skapat något som kan leva vidare med och i tiden. Då jag jobbat mest nattetid har jag också fått uppleva en byggnad i tystnad, jag har fått se Bilpalatset färdas genom natten. Väggmålningarna är nu en del av karaktären, platsen och historien och jag hoppas att det bara är början på fler samarbeten tillsammans med Humlegården.