Hans Hedberg (1917-2007) räknas till en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer och kan bland sina följare räkna såväl det svenska som det marockanska kungahuset. Ändå är han idag relativt okänd för den bredare publiken i Sverige, trots en närvaro i stora statliga samlingar som till exempel Nationalmuseum. Under sin karriär samarbetade han med bland andra Marc Chagall och umgicks privat med båda Pablo Picasso och Fernand Léger, hade uppmärksammade utställningar och vann flera stora priser, men karriären var inte alltid spikrak.
1946 var Hedberg 29 år gammal och hade då hunnit studera måleri hos både Otte Sköld och och Isaac Grünewald. Någon större framgång hade han dock inte haft och han beskrev själv hur han den sommaren på italienska Capri genomgick en konstnärlig kris. Han visste helt enkelt inte var han skulle ta vägen konstnärligt. Mitt i frustrationen så mötte han dock det som skulle komma att bli hans stora kall: leran! Keramiken kom därifrån att bli Hedbergs stora passion och konstnärliga medium. Han stannade kvar i Italien och studerade vidare i Rom och flyttade så småningom till den franska rivieran där han öppnade en stor ateljé.
På Linnégatan 2 är det just ett keramiskt verk i stort format som pryder väggen som möter besökaren i entrén. Abstrakta former i en djupt blå glasyr bildar en rektangulär tredimensionell bild som för tankarna till hav och en himmel. De olika nyanserna och formerna skapar en känsla av rörelse. Kanske är det det blå medelhavet Hedberg har tagit med till Stockholm, med solen inbränd i leran och värmen som strålar från den. I verket ser vi Hedbergs skicklighet med glasyren, ett tekniskt kunnande som möjliggör en konstnärlig lekfullhet och som bidrar till att skapa strukturer och rörelse i färgsättningen. Resultatet är ett behagligt blickfång när man kommer in i fastigheten, en välkomnande gest som vare sig är för dominant eller anonymt. Ett konstverk som förmedlar avskalad skönhet och lugn.
Under sin karriär kom Hedberg att göra ett antal offentliga verk, men sällan i denna skala, och ofta i andra format. Mest känd kom han att bli för sina ägg från 1950 talet och framåt. I olika storlekar och färg replikerade han formen oändligt många gånger och rönte stora framgångar. Kronan på hans karriär kom med arbetena kring frukt. I mitten av 1970 talet upptäckte han en glasyr som liknande ytan på ett äpple och från den stunden kom han att göra äpplen, körsbär och pumpor i uppförstorad skala som också kom att bli hans signum.
Jun-Hi Wennergren Nordling, curator
Johan Norling, curator och skribent.